onsdag 16 januari 2013

mr.kurator

 
Martin, 36, är kuratorn på Södra skolan. Han sitter inne vid receptionen, i sitt eget lilla rum.
Skolverket har i sin nya skollag bestämt att man ska lägga större vikt vid skolhälsan. Eleverna ska ha tillgång till skolsköterska (Här har vi Anna… Alltså Anna Fagerkrans) , kurator (Martin), skolläkare, psykolog och specialpedagogiska insattser. Cirka 7,2 % av Sveriges skolor saknar faktiskt kurator… Men det gör inte vi… VI har Martin. Vår stora skäggiga vän.
Vi undrar vad i hela friden han gör med sitt liv, så vi bokade en tid… För att intervjua honom om lite grejer.                                       
 Vi sitter utanför kuratorns gråa dörr som faktiskt är stängd. Eftersom Martin inte är här. Han fikar…
Men efter ett tag vandrar han in med ett glas vatten. Eller kaffe, vi är lite oense om den här saken. Det var en kopp med ett innehåll i alla fall. Han bjuder in oss i rummet och vi slår oss ned.
 Så, det här är intervjun med Martin, 36.
-          Hur länge har du jobbat som kurator?
-          I fem år, varav de sista året här på Södra. Jag började på socionomlinjen när jag var 28, innan dess hade jag andra jobb.
-           Vad gör du för att få konstakt med eleverna som kommer hit?
-          Jag försöker att sänka ribban lite och prata lite anmält så att eleven känner sig trygg med mig innan jag försöker få dom att känna sig hemma, säger han och tar en sipp av sitt kaffe/vatten.
-          Kan du ta kontakt med någon elever som du ser mår dåligt? Frågar Saga medan hon försöker hitta en mer bekväm ställning på den hårda stolen. Tja, två av stolarna är faktiskt bekväma, men hon fick extra stolen…
-          Nej, det är frivilligt att komma hit. Jag kommer aldrig tvinga någon att prata med mig om sina problem, säger Martin.
-          Har du någon skyldighet att berätta för elevens vårdnadshavare om vad eleven sagt till dig?
-          Nej, vad som sägs här stannar hos mig. Men om personen i fråga har gjort något brottsligt så har jag anmälningsplikt, vilket betyder att jag måste kontakta ungdomstjänsten eller liknande om eleven utsätts för fara, svarar Martin och kliar sig i bakhuvudet.
Martin fortsätter med att berätta för oss om vad man kan prata med honom om.
-          Mmm, jo man kan prata med mig om lite vad som helst. Alltifrån personliga problem till drömmar. Man kan prata om lärare man ogillar eller kärleksbekymmer.
-          Vad är det vanligaste som elever kommer och pratar med dig om?
-          Vanligast är nog kompisbekymmer och utanförskap.
-          Kan man komma till dig när som helst, eller måste man ’boka’ en tid?
-          När dörren är öppen så är man välkommen in. Det är OK att bara komma och snacka lite.
-          Hur fungerar din tystnadsplikt?
-          Uhm, om eleven är med på att jag berättar så får jag berätta vad vi pratat om för andra. T.ex. om det är något med skolan, något mål man ska nå, så kan jag prata lite smått med läraren/lärarna. Och om elevens hälsa står på spel så måste jag berätta för vårdnadshavare eller socialtjänsten om det. Annars så stannar det som sägs här,  här.

-          Ingen elev ska vara rädd för att komma till mig. Man behöver inte bara snacka problem med mig, jag är som ett bollplank.  Man kan bolla idéer med mig utan att jag dömer personen.   Jag tar inte ställning till saker, avslutar vår skäggiga vän.

Vi går ut från Martins kontor med mer vetskap om vad kuratorer gör. Vi vet nu hur hans tystnadsplikt fungerar och att man behöver inte ha ett ’problem’ för att gå och prata med Mr.Kurator.
 Och om man av någon anledning känner sig obekväm med att prata med Martin så finns Mrs. Skolsköterska (Anna) också här så att man kan prata med henne.
 Ha en ypperligt trevlig dag, kära läsare.